Ursprunget till den franska guldfrancen
Den fascinerande historien om guld-francen börjar på 1300-talet under hundraåriga kriget. Detta var en tid av utkämpade slag mellan Frankrike och Britannien. Under slaget vid Poitiers i Frankrike 1356 blev den franske kungen Johan II tillfångatagen av den engelska fienden. Engelsmännen krävde en lösensumma för den franske kungen, tre miljoner guldmynt för att vara exakt. När man hade enats om villkoren släpptes kung Johan, och hans återkomst från fångenskapen förhärligades med införandet av ett guldmynt som kallades “franc à cheval”, vilket betyder “fri till häst”, och anspelar på hur kungen red ut som en fri man. Även om det nya guldfranc-myntet därefter användes för handel inom Frankrike, var det underkastat för omvärderingar. Detta förändrades när Napoleon Bonaparte kom till makten vid 1800-talets början.
Napoleon Bonaparte bemyndigade det franska 20 franc-myntet
Napoleon Bonaparte, politisk skicklig och ansedd som en av världens främsta militära ledare, lyckades under slutet av franska revolutionen att stiga fram som förste konsul i den franska regeringen. En ivrig förespråkare för guld, bemyndigade han standardiseringen och skapandet av Napoleonguldmyntet 1803. Det nya myntet präglades ursprungligen i två valörer, 20 och 40 franc. Valörer på 5, 10, 50 och 100 franc skulle senare introduceras och präglas vid olika tillfällen, men det populäraste, och följaktligen mest präglade, var 20 franc-guldmyntet. Napoleons 20 franc-guldmynt vägde 6,45 gram, och innehöll 90% guld, eller 5,805 gram guld. Fransk 20 franc gavs ut sista gången 1914, och även om formgivningen och avbildningen förändrades under denna period, förblev myntets valör och enhetlighet densamma, och bidrog till myntets berömmelse och popularitet som ett tillförlitligt och exakt guldmynt. Som en följd av detta betecknas alla 20 franc-guldmynt som präglats under 1800- och 1900-talet som “Napoleoner”.
Det franska 20 franc-guldmyntet – Europas guldmyntfot
Ironiskt nog var Napoleons 20 franc-guldmynt mer lyckosamt som enare av Europa, ifråga om myntning och som följd handel och framgång, än vad Napoleon med våld lyckades uppnå. Och medan de territorier Napoleon erövrat snart förlorades, gick 20 franc-guldmynt åt motsatta hållet. Det fick överhanden och etablerade sig som grundvalen för Europas första större valutaunion under namnet “latinska myntunionen”. Unionen bildades ursprungligen1865 mellan Frankrike, Belgien, Italien och Schweiz, och var ett försök att ena respektive länders pengar till en enda enhetlig valuta. Den franska guldfrancens makalösa enhetlighet och den relativt stora franska ekonomins attraktionskraft var ett incitement för grundandet av en ny “euro”-valuta.
Unionens grundande medlemmar antog francen och de kom överens om att fritt utbyta varandras guld- och silvermynt i paritet, oaktat formgivning och avbildningar. Förhållandet mellan de två ädelmetallerna standardiserades, så att 4,5 gram silver motsvarade 0,290322 gram guld, ett förhållande på 15.5 till 1. Standardiseringen underlättade och förenklade handeln mellan medlemsländerna och sågs som ett tilltalande koncept, vilket ledde till att andra länder också anslöt sig. Även om unionen hade många brister, av vilka en var att enskilda regeringar utfärdade sedlar över den kvot som hade fastslagits mellan sedlar och cirkulerande ädelmetallmynt, var dessa konsekvenser av dåligt omdöme snarare än ett misslyckande av den enhetliga ädelmetallmyntningen i sig. Trots detta expanderade unionen fram till början av Första Världskriget och fick sitt formella slut först 1927.
Det franska 20 franc-guldmyntets popularitet lever vidare
Napoleonguldmynt hade en bred spridning under 1800- och 1900-talet i Europa och över hela världen. Frankrike kontrollerade en stor del av Europa under det tidiga 1800-talet och steg till en kolonialmakt tidigt under 1900-talet. För att underlätta handel och investeringar, blev Napoleon 20 franc-guldmynten de som föredrogs på grund av deras stabila enhetlighet och trovärdighet. De flesta av Napoleon-guldmynten gavs ut efter 1850-talet, vilket sammanföll med expansionen av latinska myntunionen och franska kolonialrikets höjdpunkt. Tillverkningen av Napoleonserierna tog slut tidigt under 1900-talet, där den sista versionen var 20 franc tupp-guldmyntet. Även om Napoleon-guldmynt inte längre tillverkas lever deras popularitet vidare, och de är i själva verket idag de mest handlade klassiska guldmynten i flera europeiska länder, däribland Frankrike.
Marianne avbildad på det franska 20 franc-guldmyntet
När 20 franc Marianne-mynt introducerades 1898, följde man i fotspåren av den franska republikens monetära traditioner där cirkulerande guldfranc, istället för att avbilda kungen eller kejsaren, avbildade franska symboler för seger, frihet och rättvisa. De mest berömda och uttalade franska symbolerna som representerar dessa principer är tuppen och Marianne.
Tuppen, som man kan se på 20 franc-guldmyntets framsida, är en fransk, kristen symbol som kopplas till seger. Tuppens galande vid soluppgången anses vara ljusets dagliga seger över mörker och ondska. Tuppen hade blivit en viktig symbol under den franska renässansen, under vilken den katolska kyrkan spelade en avgörande roll i franska statens affärer. Idag är tuppen Frankrikes inofficiella symbol och används ofta som nationell mascot vid sportevenemang.
Bilden av Marianne, som ofta syns på 20 franc-guldmynts baksida, är en kombination av de allegoriska personifieringarna av frihet och rättvisa. Målad första gången 1775 av en ung fransk målare, blev Marianne populär i efterdyningarna av den franska revolutionen då den nyvalda församlingen behövde en ny symbol som skulle representera den första franska republiken. Bilden av en ung Marianne, som skulle representera en ung men beslutsam ny republic, valdes. Marianne är idag Frankrikes nationalsymbol och avbildas på franska euromynt, frimärken och officiella statliga logotyper. Hon är ett ståndaktig republikansk symbol som associeras till frihetens triumf över absolut härskande.
Präglingen av det franska 20 franc-guldmyntet
När det franska imperiet utvidgades ökade behovet av guld- och silvermynt. För att tillgodose det stora behovet, präglades 20 franc-guldmynt på ett flertal myntverk. Genom åren, när Napoleon- guldmynt utgavs, producerade mer än tjugo franska myntverk, men också myntverk under franskt styre, det eftertraktade guldmyntet. Varje myntverk som slog fransk 20 franc Marianne var tvingat att förse varje mynt med ett identifikationsmärke, så att ursprunget till guldfrancen lättare kunde spåras. Märket kunde vara en bokstav, en symbol eller ett monogram. Så motsvarade till exempel bokstaven A, Parismyntverket, medan bokstaven R, eller en kronsymbol, markerade myntverket i Rom. Även om tillverkningen av fransk 20 franc Marianne var vida spridd över Frankrike och Europa, tillverkades de allra flesta guldmynten av Monnaie de Paris. Grundat redan 864 av den franske kungen Karl den Skallige, är Monnaie de Paris det största och äldsta myntverket i Frankrike och tillika dess äldsta institution. Även om myntverket var en statlig institution, och ansvarigt för myntningen av franska cirkulerande mynt, delade det ansvaret med andra franska myntverk i nästan tusen år, därav de många olika präglingsmärkena på Napoleon-guldmynten.
1878 tillerkändes Parismyntverket ensamrätten att tillverka cirkulationsmynt, och är idag landets huvudsakliga myntverk och enda tillverkare av de officiella franska euromynten.
