Dukatens historia
Det är ingen överdrift när man hävdar att dukaten är världens guldmynt nr. 1, om man beaktar enhetlighet, och ett av topp tre viktiga klassiska mynt som någonsin tillverkats i Europa. Emellertid, tvärt emot vad man kanske tror, härstammar dukaten inte från Österrike. Istället räknar den sitt ursprung från det medeltida Italien. Gulddukaten, vilkens enhetlighet skulle komma att underlätta handeln i över 700 år, föddes i Venedig. Under 1100- och 1200-talet var Venedig ett handelscentrum och den dominerande stadsstaten längs Adriatiska Havets kust. För att främja stadens handel och betydelse, började dess ledare, dogen (venetiansk form av italienskans duce), att mynta ett guldmynt vilkets vikt bestämdes till 3,5 gram, med en fastställdrenhet på 98,6% (23,68 karat). Efter titeln på stadens styrande fick det nya myntet namnet “ducatus”, som är latin för hertigdöme. Detta är alltså förklaringen till namnet på den nuvarande ”dukaten”. 4 dukaten är därmed fyra gånger så stor som originalmyntet, dvs 3,5 gram x 4 = 14 gram.
Dukatens guldinnehåll var en marknadsföringskampanj
Dukaten var en omedelbar succé. Orsaken kan delvis hänföras till Venedigs regionala inflytande och långdistanshandel, men det var myntets höga renhetsgrad som var skälet till dess erkännande och godtagande. Blotta åtagandet att rena guld till en sådan grad var en bedrift i sig vid denna tid. Resultatet blev att gulddukaten avgav en sådan lyster att andra myntsorter framträdde som bleka i jämförelse. Förutom den florentinska florinen, som hade en liknande standard och konkurrerade med dukaten om handelsdominans, var andra myntsorter som cirkulerade vid denna tid mestadels gjorda av silver eller guld av lägre renhetsgrad. Den fascinerande orsaken till att man började tillverka en dukat med så hög renhet, kan till största delen hänföras till vad vi idag skulle kalla “marknadsföring”. Rent guld, eller 24 karats guld, är av extremt mjukt. Således är mynt med så hög karat inte lämpliga som cirkulerande mynt, eftersom de snabbt blir nedslitna. Å andra sidan avger ett guldmynt av hög finhalt ljuset så att den vackra och förförande guldfärgen framträder, en aspekt som än i denna dag uppskattas av många.
Gulddukaten blir det universella myntet framför alla andra
Huvudorsaken med dukaten var att sprida Venedigs inflytande, och det är precis vad den gjorde. Dukaten främjade handeln och underlättade betalningen av produkter runt hela Medelhavet. Den nådde även avlägsna handelsutposter i Indien, Afrika och Mellersta Östern. Under 1400-talet hade den venetianska dukaten etablerat sig som den föredragna internationella valutan. Dess popularitet blev så markant att andra länder och stadsstater började imitera den venetianska dukaten genom att prägla egna varianter. Även om dessa ibland hade en annan utformning, följde de standardenheten om 3,5 gram och en finhalt på 98,6 procent. Välkända stadsstater i nuvarande Italien, såsom Rom, Genua och Florens, och andra städer som Konstantinopel och Acre, såväl som de flesta europeiska länderna inklusive Österrike, Sverige, Nederländerna, Tyskland och Ryssland, för att nämna några få, präglade dukater vid någon tidpunkt i sin historia. I själva verket har dukaten, sedan sin tillkomst, präglats av mer än 250 olika enheter, omfattande både allmänna och privata myntverk.
Det mest spännande är att begreppet “dukat” kom att förknippas med en beräkningsenhet, ett direkt resultat av venetianernas integritet, men också med andra enheter genom att hålla vikten och renheten enhetlig under alla år. Staden Venedig utfärdade dukater med liknande utseende under fem århundraden tills den erövrades av Napoleon Bonaparte 1797.
Franz Joseph dukaten avbildar huset Habsburgs vapen
Den habsburgska kungafamiljen, likt dukatmyntet i det att den var mäktig i sin omfattning och uthållighet genom århundradena, framväxte under 900-talet i samband med byggandet av slottet Habsburg i Aargau, Schweiz. Vid 1200-talets slut hade familjen erhållit styre över hertigdömet Österrike, som de härskade över i mer än 600 år, tills Österrike blev en republik 1919. Habsburgarna var ett av Europas mäktigaste kungahus. Ökande i inflytande genom giftermål och politiska allianser, styrde de regelbundet tysk-romerska riket (en politisk enhet som sträckte sig från Rom i Italien till norra delarna av Tyskland) mellan femtonde och artonde århundradet. När familjen stod på höjden av sin makt styrde de inte bara centraleuropeiska kärnområdet, utan också områden hörande till habsburgarna, innefattande Spanien, delar av Italien, det mesta av Nederländerna och egendomar i Amerika.
När det tysk-romerska riket föll genom Napoleon Bonapartes stora armés försorg, i början på 1800-talet, slöt de listiga habsburgarna ett avtal med Napoleon. De svor trohet och fick i gengäld rätten att dra sig tillbaka till sin befästning sedan lång tid tillbaka i Österrike. Habsburgarna konsoliderade tålmodigt sina landområden och sin makt genom att skapa Kejsardömet Österrike som bestod av Österrike och flera lydstater söder och öster om landet. När väl Napoleon led sitt första stora nederlag på grund av ett katastrofalt fälttåg i Ryssland, vände sig habsburgarna och deras allierade snabbt mot honom och krossade 1815 den tidigare så stora franska armén. Som en av segrarna, krävde habsburgarna rätten till ytterligare områden, som innefattade Kroatien, norra delarna av Italien (Lombardiet-Venetien) och området som vi idag skulle betrakta som västra Österrike. Det utvidgade Kejsardömet Österrike blev den till landytan andra största staten i Europa, över vilken habsburgarna skulle komma att härska det påföljande århundradet.
Dukaten underlättade handeln i Kejsardömet Österrike
Den första österrikiska dukaten gavs ut någon gång tidigt på 1500-talet. Dess framträdande position som handelsmynt skulle komma att bli uppenbart vid utvidgningen av Kejsardömet Österrike 1816. Bestående av 12 olika länder, var Kejsardömet Österrike ett multinationellt rike som innefattade Europas tredje största befolkning. Det var en dynamisk ekonomi som var kraftigt beroende av handel, en funktion som den österrikiska gulddukaten hjälpte till att underhålla. Dukaten var emellertid inte det enda guldmynt som användes i Kejsardömet Österrike vid denna tid. Småmynt, som innehöll en lägre finhalt guld och därmed var lämpligare att hantera, föredrogs vid daglig handel. Dessa mynt cirkulerade sida vid sida med dukaten och inbegrep den österrikiska gulden, kronan och den ungerska guldforinten. Likväl var den österrikiska dukaten favorit guldmyntet när det gällde att betala vid handelstransaktioner över hela Kejsardömet Österrike och längre än så.
Österrikisk 4 dukat är det mest uppskattade guldmyntet i Centraleuropa
Dukaten som bär den avbildade Franz Josef är den mest berömda versionen av österrikiska gulddukater. Dess popularitet har sina rötter i att man såg upp till Franz Josef som patriarkal auktoritet som höll riket samman, vilket fick undersåtarna att visa respekt. Franz Josef besteg tronen 1848, men hans första tjugo år av styre skulle bli tumultartade och stå i kontrast till hans rykte att kunna styra över området med fast hand. Vid slaget vid Solferino i Italien 1859 tog den i militärt hänseende oerfarne Franz Josef befälet över trupperna. Han förlorade slaget mot de franska och italienska arméerna, och han tvingades att ge upp Lombardiet (Milano-området) till de allierade. 1866 förlorade han det tyska enhetskriget (preussisk-österrikiska kriget), vilket innebar att han var tvungen att överlåta österrikiska kontrollen över det venetianska området till den preussiska allierade – italienske kungen Vittorio Emanuele. Knappt ett år senare tvingade nationalistiska känslor i Ungern Franz Josef att tillerkänna landet större självständighet, och i processen skapades dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Trots sina felsteg, från 1867 och framåt, skulle han komma att styra fredligt och framgångsrikt till sin död 1916.
Under denna period av enighet frodades dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Industrin utvecklades; konstnärliga och vetenskapliga segment av samhället blomstrade (framför allt i Österrike); infrastrukturen moderniserades; järnvägsnät, flodkanaler och hamnar konstruerades över hela dubbelmonarkin. Ungern blev en ledande födokälla för resten av Europa, och riket som helhet blev världens fjärde största tillverkare av maskiner. När inkomsterna steg och handeln blomstrade, kopplades Franz Josefs regeringstid till en tid av ”överflöd”, vilket följaktligen ökade hans popularitet. Han var särskilt populär bland det österrikiska samhällets mer konservativa skikt, och han hade likaså starka, lojala följare i Slovenien, Kroatien, Ungern och i Tjeckiska republiken. Handlingen, att dela ut Österrikisk 1 dukat till nyfödda barns föräldrar, nygifta, eller som en minnesgåva i allmänhet, blev en tradition som än idag praktiseras i länder tidigare hörande till dubbelmonarkin Österrike-Ungern.
Österrikisk 4 dukat tillverkas även idag av Münze Österreich
Münze Österreich, ett dotterbolag till Österrikes Centralbank, är ett världsberömt myntverk som räknar sina anor tillbaka till 1100-talet. Münze Österreichs historia börjar 1194 när Rickard Lejonhjärta betalade 12 ton silver för frisläppas från den österrikiske hertigen Leopold V:sfångenskap. Den österrikiske hertigen skulle senare komma att använda silvret till att prägla silvermynt och på så sätt lades grunden till Münze Österreich. Under sin rika och långvariga historia har Münze Österreich tillverkat många av Europas mest berömda och allmänt använda mynt, däribland guldkronor, gulden, dukater och silvermynt såsom Maria Theresa-thalern. Många av de guldmynt som utgivits av Münze Österreich användes omfattande inom handeln under dubbelmonarkin Österrike-Ungern, medan silver thalern skulle visa sig bli ett av de mest präglade och använda silvermynten i den globala handeln mellan 1750 och 1950-talet. Idag är myntverket mest känt som tillverkare av Europas mest efterfrågade guldmynt, Österrikisk Philharmoniker, ibland benämnda Wienfilharmonikernas guld- och silverinvesteringsmynt.
